Det är väldigt fint att följa strandpromenaden norrut från Visby hamn, mot Snäcks och Gustavsviks badplatser.
Jag var tvungen att hoppa av cykeln gång på gång när det visade sig fina fotomotiv.
Här stod jag och tittade ut över det vackra havet med stenarna, fåglarna och segelbåtarna långt där ute. Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt befann jag mig i ett intressant samtal med två andra kvinnor som visade mig något som jag kanske hade missat annars…
… en and med sina fågelungar. Klicka på bilden så den blir större, så ser ni hur andhonan försvarar sina ungar mot en närgången kråka, som egentligen bara vill ta en brödbit som låg nära andfamiljen.
Jag som helst inte badar när det är svalare än 26 grader i vattnet har verkligen utmanat mig själv den här sommaren. Vi fick en mjukstart hos Ralf och Maria i början av sommaren, när vi spelade vattenvolleyboll i deras pool som antagligen höll 26-28 grader. Skönt var det i alla fall. Här på Gotland har jag badat i 18 grader. Vem hade kunnat tro det. Och så har jag badat bland maneter, det kryllade av dem. Och lärt mig att känna igen giftig algblomning i vattnet.
Naturen är magisk.
Och det är glass också. Vi hamnade alltid i Visby hamn, antingen för att äta glass i folkvimlet och lyssna på musiken som strömmade ut över hamnen, eller för att titta på solnedgången.
Våra döttrar njuter av livets goda precis som jag. Det här är Bellas glass.
Själv fastnade jag för körsbärsglass.
När vi var i Frankrike förra året åt vi flera gånger på en liknande restaurang som den här, så när vi upptäckte att det fanns en här i Visby måste den ju testas: Mels Diner.
Jag valde en Sunset Burger med cheddarost, bacon och mangosalsa. Inte helt fel.
Solnedgång igen, och den här gången till en ganska rolig inramning. På stranden satt ett gäng med tjejer och killar i olika åldrar, mest ungdomar. Och tror ni inte att en av dem tar fram en gitarr. Såklart. Han kunde ingen låt, men ett par ackord som han spelade om och om igen. Jag kom att tänka på Magnus Ugglas låt Trubaduren… Nästan humor ju, när det skulle kunna vara en parodi på ett välkänt fenomen, men det sker på riktigt.
Några mil utanför Tylösand
Käka korv och chips
Rökte för mycket, och sänkte en 7-8 Pripps
Jag hade fått span på en dam
Som kan få en å bli monogam
Å lite vilt gått fram
Å börjat att köra mitt stora förförarprogram
Då hördes ett Cat Stevens-darr
Till tonerna från en gitarr
En riktig gitarrknäppare
En råblond nordisk prins
Två dagars skäggstubb, t-shirt och avklippta jeans
Slog sig ner vid vår plats
Presenterade sig såsom Mats
Så slog han an en ton
Å började sjunga mitt i vår konversation
Den tjej jag skulle ha i säng
Föll genast in i hans refräng
Börjat sjunga på en gammal sång
Då ska alla runt omkring va’ me’ å skråla
Har han blott en enda gång gett skri
Lär han sjunga varje melodi
Ifrån underbara Creedence till Carola
Du vet sjunga e inte min grej
Men jag e ett jäkla kap
För jag har läst matte å läran om statsvetenskap
Men när man får slåss mot en skur
Utav toner från en trubadur
Det skulle han veta den man
Han som skrev sången ”House of the rising sun”
Den börjar Mats helt sonika
Då blåsa på harmonika
Börjat sjunga på en gammal sång
E de ogörligt – ja lögn – att ‘söka stopp’an
Har han blott en enda gång gett skri
Lär han sjunga varje melodi
Ifrån ”Dover å Calais” till lilla loppan
Men vad jag tror å har på känn
Så sitter han nog säkert kvar där än
Börjat sjunga på en gammal sång
E de omöjligt att få honom att sluta
Har han blott en enda gång gett skri
Lär han sjunga varje melodi
Tills nån vänlig själ slår halsen av hans luta
Na na na …
.
Cikoria heter blomman, den användes som substitut för kaffe när det var ransonering.
GillaGilla
Vilka härliga bilder! Det syns och märks att du älskade veckan på Gotland:-)
Anden var verkligen väl kamouflerad. Hade nog aldrig upptäckt den om jag inte förstorat bilden. Bra fångat!
Den låten av Magnus Uggla tror jag inte att jag hört förut. Han är en av få svenska sångare som jag gillar skarpt, trots att han egentligen inte kan sjunga, men jag älskar hans klockrena sångtexter.
GillaGilla