Italien

Medeltidsstaden San Gusmè i Toscana

Från Borgo Casato gjorde vi lunchutflykter till bland annat Castelnuovo Berardenga, som var den närmaste staden till vårt boende, och till den lilla medeltidsstaden San Gusmè.

I lilla San Gusmè fanns bara två restauranger och vi åt lunch på den ena. På fönstret satt det klistrat mängder med klistermärken som verkade intyga att det var en bra restaurang.

Klistermärken i den här stilen, med varje årtal de senaste tio åren, såg vi som en garanti för bra mat och bra service. Ha! Inte direkt… Maten var inte dålig, men ingenting som inte vilken vägkrog som helst hade kunnat svänga ihop. Dessutom var servicen urdålig. Vi fick vänta i en evighet på vatten, på bröd, på mat, på kaffe, på att få betala, trots få kunder och väldigt många i personalen.

Hittade det här nu, på Michelinguidens sida: ”The inspector’s view: This restaurant is in a 17C building complex in the heart of the small and striking village of San Gusmé. Dine on the exquisite, traditional cuisine that recalls flavours of old.”

Där ser man hur mycket man kan lita på en rekommendation i Michelinguiden. Det säkraste är alltid att läsa kunders recensioner på tripadvisor tycker jag. Det hade vi inte gjort den här gången, och då får man skylla sig själv.

Vi hade i alla fall några trevliga timmar i mysiga San Gusmè. Faktiskt så kunde ingenting knuffa mig ur den positiva känsla jag hade under hela resan. Det var en riktigt lyckad semesterresa.

Jag upprepar det så ofta jag kan – om ni reser med barn, ge dem förtroendet att använda en egen kamera så att de kan ta egna bilder, så som de upplever allting under resan, ur deras perspektiv. Jag lovar att de blir mycket mer engagerade och intresserade av såväl stort som smått. Här har Isabella upptäckt något som måste förevigas…

… ett fikonträd 🙂 Att se hur fikon växer på träd tyckte Bella var spännande. Nästan lika spännande var det att se en larv på ett av bladen.

En vanlig syn i italienska städer: sten (förstås) och galler för fönstren. Krukor med blommor som ärligt talat inte så ofta är gröna och frodiga, utan ganska spretiga. Tvätt är också något man ser hängandes på balkonger eller som här på en lina utanför fönstret. Och så alla dessa sladdar och kablar… Italienarna är verkligen inget vidare på att göra snygga och diskreta dragningar av sladd.

San Gusmè låg, som så ofta, på en höjd med fantastisk utsikt. Tydligen skall man kunna se ända till staden Siena, och även Sienas domkyrka, från San Gusmè.

En stund i Castelnuovo Berardenga hann vi också med.

… jag, med hår som är så solblekt att det nästan är vitt, bondbränna och stödstrumpor i + 30 grader… vilket ändå inte hjälpte, eftersom hela kroppen svullnade upp av för litet vatten. Och så kan man ju undra vad Isabella gör… Det var tydligen något med stadens namn… Berardenga… som hon tyckte var snurrigt 😉

Jag var ju bara tvungen att smygfota honom! Så charmigt italiensk. En välklädd man, men med litet för stora kläder jämfört med hur vi klär oss hemma. Man ser ofta män i Italien med välsydda byxor och kavajer, men som ser ut att vara två nummer för stora. Sedan är det ju det där med hatt. Finns inget manligare enligt mig.

Nog om det. Tillbaka till vårt besök i Castelnuovo Berardenga. Den här fontänen stod i parken som tillhörde Villa Chigi Saracini. Inte så vacker, men rätt så cool.

Någon slags konstverk. Och så livvakten i bakgrunden… 😉

I nästa inlägg från vår roadtrip i Toscana skall jag visa bilder från fantastiska Ostia Antica, som var det antika Roms hamnstad. Oj, oj… det var så häftigt att se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s