Italien

Villa Barberino och betydelsen av en mustasch…

Efter tre underbara dagar i området kring Montepulciano åkte vi vidare norrut, mot Villa Barberino. Vi hann knappt installera oss i gästhuset där vi skulle bo förrän Jackie och Bella var på väg till poolen 🙂

Så här ser Villa Barberino ut ovanifrån. Till höger om den grusade innergården bodde vi i två sovrum med kök och två badrum.

Vi hade precis parkerat bilen och undrade var receptionen fanns.

På vägen till receptionen passerade vi den ena uteplatsen som hörde till vårt hus. Fint med de där ärtskidorna som hänger ned från taket.

Innergården. Innanför dörren i hörnet åt vi frukost och innanför portarna som är öppna åt vi middag.

Patriks och mitt sovrum, med en liten hall nedanför som ledde till en av uteplatserna, och ett badrum innanför dörren bakom Isabella. Betydligt mer spartanskt och avskalat än vad som framgick från hemsidan och bokningssidan, men som helhet var det så otroligt mysigt att den tanken inte slog mig förrän nu när jag går igenom bilderna.

Isabellas och Jacquelines rum, med änglar ovanför sängarna. Visst får man en liten känsla av ett vara i ett kloster..?

Galler som inte gick att öppna utanför alla fönstren gillade jag inte, men det var ju smart med fönsterluckorna. Att ha dem på insidan menar jag, så att de inte slår hårt mot fönstren när regnet vräker ned och det blåser halv storm på natten… Det kan ju lätt låta som om någon står och bankar på dörren och försöker komma in, och det vore ju ganska obehagligt när man dessutom är på en främmande plats… Men, ingen fara, jag lyckades somna om.

… förstår fortfarande inte hur de kunde slå så hårt när de satt på insidan…

På morgonen var det soligt och varmt igen, och vi tillbringade dagen vid poolen.

Innan middagen njöt vi av pecorino med tre olika långa lagringstider. De är alla helt underbart goda, men smakar olika och har olika hårdhet. Jag tyckte bäst om den krämiga som bara var lagrad ungefär en månad, medan Bella tyckte bäst om den hårdare sorten som var lagrad upp till tre månader. Till osten litet fikonsylt och lufttorkad skinka och så vinet som vi köpte på lantgården Nottola i Montepulciano.

Vår entré på andra sidan om vår lägenhet, och även uteplats med bord och stolar.

Vi hade mysigt sällskap av en svala som hade bo ovanför vår ytterdörr och som kom ut och satte sig på belysningen. Det var verkligen mängder med svalor på alla platser som vi bodde på i Toscana. Till och med när vi badade i poolerna kom de som kamikazepiloter och störtade ned mot vattnet för att sedan susa iväg igen. Jag tror att svalorna uppfattades som ett stort problem med inte minst nedsmutsning. Under alla de yttre takpannorna var det igenmurat med betong för att svalorna inte skulle kunna bygga bo där. Men det hjälpte inte mycket. De lyckades bygga bo på väggarna istället.

Restaurangen i kvällsljus…

Hrm… Ett litet misstag i beställningen av förrätt… Jag tyckte att det lät väldigt gott med ”tartare di angus italiano” som serverades med persiljesås, tomat och parmesan, kunde jag utläsa av menyn. In kommer råbiff. Förstås. Det borde jag ha kunnat gissa mig till. Det kändes inte bra att inte ens smaka på maten, särskilt som de hade ambitioner på den här restaurangen. Servitören hade dessutom en väldigt speciell mustasch…

… en sådan här… Kallas tydligen ”handlebar moustache”. Det är mycket pyssel för att lyckas med en sådan. Den får till exempel inte krulla sig till en korkskruv. Inte heller ansas. Man drar med olja och vax i topparna några gånger per dag och borstar med en särskild borste.

En sådan kille muckar man inte med. Jag försökte fråga så snällt jag kunde om de inte kunde steka köttet. Ni skulle ha sett hans förorättade min… Absolut inte! Usch, jag som bara äter svenskt kött normalt sett, och här satt jag på en främmande restaurang med utländskt kött som dessutom var rått… Jag åt en tredjedel, av den faktiskt otroligt goda rätten, innan tankarna på magsjuka tog överhand.

Jackie fotar slottets Basset hound. Vilken annan ras passar lika bra på ett slott 😉

En riktigt mysig plats att vara på. Vi sov här två nätter, sedan gick resan vidare mot Florens.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s