Grand Canyon såg inte mycket ut för världen. Till att börja med… Trots att man vet att det inte är ett berg, utan tvärtom, dalgångar som har skapats genom att Coloradofloden grävt sig ned och eroderat berggrunden, så väntar man sig något man skall se på långt håll och tycka är mäktigt.
Vi kom fram till Grand Canyon, North Rim, på kvällen när ljuset var alldeles fantastiskt. Vi ville få se en skymt av underverket innan vi skulle sova, och tog oss till en plats där det stod andra människor. Ett kort ögonblick tänkte jag att det här antagligen var överreklamerat. Men när vi kom fram till kanten och tittade ut…
… det var som att vara med om en religiös upplevelse… att se bergsmassivet öppna upp sig i hela sin storslagenhet… Jag blev alldeles tårögd och kunde inte få fram ett ord. Jag överdriver inte det minsta. Just det ögonblicket när jag såg ut över dalgångarna och insåg vad det var jag såg, det var en av de allra starkaste upplevelser jag varit med om. Jag kommer alltid att minnas hur det kändes och alltid längta tillbaka.
I början stod jag vid stigens början och vågade inte ta ett steg till. Inga räcken, och det stupade rakt ned vid stigens kanter. Dessutom var stigarna täckta av löst grus. Men, jag insåg att om jag inte gör det, så kommer jag att ångra mig för resten av mitt liv. Jag hade ju till och med köpt vandringskängor som jag gått in hemma i Sverige för att kunna genomföra den här vandringen ned i Grand Canyon. Så jag tog ett steg i taget och efter en stund vande jag mig och traskade på utan att ens tänka. Rädslan var som bortblåst.
Vi läste att det skulle ta dubbelt så lång tid att ta sig upp igen, som det tog att gå ned till floden. Vi valde att inte tro på det, vi skulle ju åka vidare samma dag mot Phoenix ;-) Så vi traskade på i raskt tempo. Fyra timmar tog det ned. Upp blev det jobbigt för mig. Mitt ena ben gav helt upp, så jag var tvungen att rycka uppåt i byxbenet för att få benet med mig på tillbakavägen. Men, vi klarade att ta oss upp på samma tid som ned!
Vi bodde på flera olika sätt under resan. Det här var det dyraste boendet och också det sämsta. Men självklart kan de ta betalt för boende här, man vill ju helst se Grand Canyon tidigt på morgonen eller sent på kvällen när ljuset gör bergen som vackrast. Så att bo på platsen är helt nödvändigt för att inte missa solens upp- och nedgångar.
Tänk på
* Det finns flera olika platser där man kan vandra ned i Grand Canyon. Vi valde North Rim med Bright Angel Trail.
* Det är stora temperaturskillnader. Det blir väldigt varmt, men också kallt! Vi hade vatten med oss, men fick ändå vätskebrist efter åtta timmars vandring.
* Vandra inte ned för långt om du inte är i god form. Du måste hinna tillbaka upp innan det blir mörkt.
* Vi gjorde den här vandringen år 2000. Mycket kan ha förändrats sedan dess, till exempel vad gäller skicket på vandringsleden och boendeformer.
Kvaliteten på bilderna till inläggen om den här resan är verkligen inte bra, vilket förklaras av att jag fotade med vanlig analog kamera. Ni vet, sådan där kamera som man fotade med och sedan skickade in filmrullarna till ett labb för framkallning. Jag har fotat av de bilderna i vårt fotoalbum. Bättre med halvdåliga bilder än inga alls, så tänker jag 🙂
♥
Hello from abroad 
Hej Annette! Jag hittade dit via en kommentar som du lämnade på min blogg för flera år sen men som jag helt har missat :( Så jag tänkte jag lämnar mitt svar här också :)
Tack! Ja, visst är det kul med såna här heltypiska amerikanska platser med massa america-prylar! Jag älskar sånt. Det lät ju väldigt bra att åka dit utan förväntningar och egentligen är nog det det allra bästa man kan göra. För då kan det ju bara bli bättre!
Det som är lite förvånansvärt är att när jag nu kollar tillbaka på bilderna jag tog vid Grand Canyon den dagen, då kan jag se det stora i allt. Att nu får jag de där känslorna som jag inte riktigt fick då. Kanske var det för att det var så stort och så mycket att ta in att jag behövde smälta det ordentligt. Kan också bli tårögd nu bara av att kolla på bilderna och förundras över naturen.
Och jaa, visst har USA så otroligt mycket att se! Jag kan delvis förstå de amerikaner som inte ens äger ett pass. För vem behöver ett pass när man har allt det som USA faktiskt kan erbjuda inom sitt egna land?!
Nästa gång ska jag också besöka North Rim.
GillaGilla
Vi skippade nedvandringen och den här gången tog vi bara South Rim (-92 var vi till North Rim), men vackert är det. Bryce Canyon var dock ändå häftigare och där bodde vi inne på området. Dyrt men värt det!
GillaGillad av 1 person
Ja, det var dyrt när vi var där också, men som sagt, värt det! Vi har pratat om att resa tillbaka nu när barnen är stora nog att uppskatta upplevelsen, och även minnas den, och jag blir ännu mer sugen på det när jag ser dina bilder från resan.
GillaGilla