Resan till Toscana kunde inte ha börjat bättre. Vi hade bokat SAS plus på vägen ned och direktflyg, utan jobbig mellanlandning i Köpenhamn som förra året. Så skönt. Inte den minsta turbulens och framme på 2,5 timmar. På bilden här ovanför var vi framme i Italien och på väg att landa.
Som vanligt var det halvkaotiskt på flygplatsen Fiumicino, men den här gången var vi förberedda på det och väntade lugnt i mer än en timme på att bagaget skulle dyka upp på bandet. Däremot gick det blixtsnabbt att kvittera ut vår hyrbil, så totalt sett en positiv upplevelse!
På vägen upp från Rom mot Montepulciano stannade vi och åt lunch i Fiano Romano på en restaurang som vi kollat upp innan; Lele Ai Casali. Maten var verkligen gudomligt god. Isabella valde crêpes med tryffel och pecorino, den goda osten som vi åt massor av under vår resa.
På den här restaurangen serverades framförallt mat, någon cappuccino hade de inte. De hade kaffe. Vilket för dem var espresso. Jag beställde två stycken.
Det är alltid lika spännande att se hur det ser ut där vi skall bo. Det var absolut inget fel på utsikten på någon av de platser vi bodde på. Här beundrar vi utsikten från vårt första hotel; Hotel Panoramic.
Förra året hade vi precis inkvarterat oss i ett gammalt kloster i bergen när åskan slog ut all elektricitet. Den här gången kändes det bara mysigt med mullret och blixtarna, eftersom vi inte var så isolerade. Och det inte heller stod några skräckromaner med snaror på omslaget, eller med rubriker som Fatal Voyage, som förra året…
Första kvällen var det varmt, + 26 grader, men det både regnade och åskade, så det blev inget bad i poolen. Men en titt på poolen måste man ju ta, så att vi visste vad som väntade oss dagen efter.
Ett väldigt modernt hotell, inte speciellt lantligt toscanskt, så som vi skulle bo senare. Däremot var det fritt från gröna ödlor på väggarna utanför, och det var som sagt modernt, vilket kändes skönt som en inledning på resan.
Gott om utrymme och varsin balkong till tjejerna och oss med utsikt åt två håll. På teven visade de den gamla kultserien ”Miami Vice”, dubbad på italienska. Väldigt roligt att se och lyssna på faktiskt ;)
Det här hotellet var det största under vår resa, med 30 rum. Det kändes ändå som vi var i princip de enda gästerna på hotellet. Lugnt och tyst och bara några enstaka par eller familjer vid frukosten och/eller vid poolen.
Det vore intressant att veta om italienare verkligen själva äter till frukost det de serverar oss turister..? Dignande bord med go’fika är överrepresenterat. Tjejernas frukostar spårade ur redan första dagen. De valde tiramisu, brownies, croissanter med chokladfyllning, småkakor och fruktpajer. Och vi lät dem ta seden dit vi kommit.
På det här hotellet serverades även ägg, men de var så överkokta att den där gröna randen hade bildats runt gulan. Vi åt frukost här tre morgnar, och samma sak varje morgon. Kaffet var inget vidare det heller. Beskt bryggkaffe. I Italien, där till och med en enkel bensinstation har en riktig kaffemaskin. Men i foajén hade de en riktig kaffemaskin, så jag beställde en kopp där varje morgon :-)
Att frukosten på vårt första hotell inte var någon kulinarisk upplevelse gjorde absolut ingenting. Vi gjorde utflykter till både magnifika Montepulciano och pittoreska Pienza, och där åt vi fantastisk mat och drack perfekt cappuccino! Inlägg kommer!
♥
Hello from abroad 