Från Rom reste vi vidare längs västkusten upp mot Orvieto, där vi skulle bo en natt med den här utsikten över staden.
Det där med att kolla av varandra i trafiken var ingenting som verkade gälla för italienarna. De kastade sig hit och dit i trafiken och tutade på varandra. Att köra bil i Italien, åtminstone i närheten av Rom, är en ganska högljudd historia. Och att lämna företräde var nog ingen regel som gäller i Italien, för de trängde sig hej vilt. Jag förstår inte hur de vågar chansa som de gör. Italienare kanske har flera liv, som bara de vet om..?
När vi kommit en bit utanför Rom blev trafiken lugnare och landskapet så här böljande och vackert. På vissa platser var det så brant där man odlade marken, att jag undrade om bönderna hade störtbågar som skydd i jordbruksmaskinerna, om de skulle välta och rulla ned för branten.
Det är alltid lika spännande att se var vi skall bo. Vi brukar välja en blandning av olika typer av boenden på våra resor. Den här natten skulle vi bo högt uppe i bergen i ett gammalt, ombyggt 1700-talskloster med vakttorn och utsikt över Orvieto. Vägen vindlade sig uppför berget och vidare in genom en stor smidesgrind upp mot Pietra Campana.
Så fin trädgård, och där står vår hyrbil parkerad i väntan på vidare utflykter.
Utsikten från vår svit var fantastisk… Staden på klippan mittemot var inte så tydlig när vi kom till klostret. Regnet vräkte ned, åskan mullrade och blixtarna ven över berget. Både telefoner och TV slutade att fungera. Helt avskärmade och ingen visste var vi var. Inga andra gäster var här. Det var faktiskt litet kusligt.
Känslan blev inte bättre av att börja titta bland böckerna i bokhyllan i vår svit… Stephen King, en repsnara, sorg och vad sägs om den här boktiteln: ”Fatal voyage”… Ni kanske kan föreställa er hur mina fantasier skenade där bland bergen i åskvädret…
Så här vacker var fasaden sedd från vårt sovrum. Som ur en saga. Det fattas bara en kvinna som släpper ut sin långa, blonda fläta genom fönstret.
Här bodde barnen…
… och här var vårt sovrum. Sparsmakat är väl ett understatement. Däremot var det ingen brist på nakna kvinnor på väggarna i sviten.
Morgonen därpå bjöds vi på den här italienska frukostbuffén med bland annat kakor och pajer. Inte precis som våra svenska frukostar, men det var bara att ta seden dit vi kommit. Barnen var i alla fall rätt så nöjda med en söt start på dagen ;)
Sedan bar det av upp på klipplatån med alldeles lodräta väggar där staden Orvieto byggdes på flera nivåer på 1200-1300-talen.
Det verkar ju vansinnigt att bygga städerna på klippor, helt nära de lodräta bergsväggarna. Särskilt som berget som Orvieto är byggt på är ett så kallat tuffberg, som är en porös bergart och består av vulkaniska utbrottsprodukter. Men det var ju lätt att se om fiender närmade sig, och staden var länge helt ointaglig.
Domkyrkan i Orvieto var otroligt vacker med alla detaljer och färger, och räknas som ett gotiskt mästerverk från 1400-talet. Här håller den på att renoveras.
Utsikten från Orvieto över landskapet.
Här under Orvieto bodde etruskerna för 2500 år sedan i de underjordiska gångarna. Tänk att de grävde ut gångarna för hand och de kunde göra egen olivolja och hade brevduvor. Ofattbart och imponerande.
Ibland kan det lilla vara ganska fascinerande det också – som en pinjekotte, som i förhållande till våra kottar i Sverige faktiskt inte är så liten.
God gelato som avrundning på en spännande förmiddag i Orvieto skall inte heller förringas :)
Efter ett par ganska säregna dagar med monsterpark, boende på ett ensligt kloster och underjordiska gångar, blev fortsättningen på vår roadtrip något helt annat! Det var välkommet ;) De följande dagarna bodde vi helt fantastiskt, åt en av de godaste middagar jag någonsin ätit tror jag, upplevde vackra omgivningar och dramatisk natur och så litet shopping. Inläggen om det finns här i bloggen.
♥
Hello from abroad 