Italien

Älskade Rom, Colosseum och Forum Romanum

Det fanns så mycket jag ville se i Rom. Så mycket jag läst om under alla timmar på gymnasiet som jag nu kunde få möjlighet att se i verkligheten. Vi hade fler planer, men tiden räckte inte till, så vi prioriterade Colosseum som har en så fantastisk historia och som rymmer mycket av det romartiden stod för.

Tidigt på morgonen tog vi vår hyrbil in till Rom, vilket alla varnat oss för att göra… Patrik körde dock som om han själv var italienare, så vi kom in i Rom utan minsta problem.

Men inga skyltar om var vi hamnat, så Patrik släppte av oss här, där jag tagit kortet på Viktor Emanuelmonumentet, för att åka runt och leta efter en parkering. Monumentet är tydligen inte särskilt omtyckt av italienarna, men jag blev litet lätt hänförd faktiskt. När vi kom hade de dessutom tänt eldar på övre platån och det rörde sig män i togor med lagerkransar runt eldarna. Tyvärr fick jag inte möjlighet att fota det. Så här stod vi alltså, jag och tjejerna, medan Patrik körde iväg för att leta efter en parkering.

Min uppgift blev att leta upp den fontän som var mötesplatsen för guidningen, och sedan ringa till Patrik och berätta var den var. Jag som inte ens visste var jag var just då… Men vi traskade iväg, tjejerna och jag, och frågade på engelska en hantverkare om vilken adress vi befann oss på och var den där fontänadressen var.  ??????  Ok, så var det med det. Engelska var inte så gångbart alltså. Han pekade i alla fall på en vakt i en kur vid monumentet, och av henne kunde jag förstå att vi redan befann oss på Piazza Venezia, och att vi skulle gå runt monumentet och så skulle fontänen vara där.

Rätt så nöjda med att åtminstone veta vart vi skulle, började vi leta efter fontänen. Till slut hittade vi den, och vi lyckades också möta upp med Patrik, så allt var frid och fröjd. Trodde vi…

Vi hann titta en del på omgivningarna medan vi väntade, och såg de första nunnorna av många, många under vår Italienresa.

När klockan närmade sig nio och inga andra dykt upp vid fontänen, och vi inte heller såg till någon kvinna med rött paraply, vilket skulle vara guidens kännetecken, började vi tvivla på att det var rätt fontän. Det visade sig att mötesplatsen inte var den största fontänen i området, utan en liten, inbyggd fontän i monumentet, som dessutom inte hade rinnande vatten… Vi började redan anamma den italienska stilen, så vi ryckte bara på axlarna och skrattade åt det. Allt ordnar sig.

Som jag skrev tidigare – boka biljetter till en guidad visning redan hemma. Det är verkligen värt det. Inte minst slipper man stå i långa, långa köer och kan gå raka vägen in i Colosseum. Guiden var dessutom fantastisk; kunnig och väldigt teatralisk, så hon fick alla att lyssna noga.

Tänk er att läktaren var byggd av vit, blänkande marmor. Ibland var det ett golv av trä med sand, som skulle suga upp blodet, ibland fylldes arenan med vatten för sjöslag. Under golvet väntade fångar, djur och gladiatorer som skulle strida. Fångarna var brottslingar som fördes in på arenan med bakbundna händer, och alltså inte hade en chans att klara sig. Det är svårt att förstå hur man överhuvudtaget ville se de här skådespelen, som de kallades. För mig framstår det mer som slakt.

Över hela arenan spände man upp en tygduk som skydd mot solen. Ytskiktet av marmor är nu borthackat och använt till bland annat Peterskyrkan och Fontana di Trevi. Pelare, statyer och balkonger har rasat samman av jordbävningar och erosion.

Vi var på plats tidigt på morgonen och hade ju dessutom bokat guidning, så vi kunde gå direkt in i Colosseum. Så här mycket folk var det efter några timmar, när vi gick.

Efter några timmar i Colosseum vandrade vi genom det som var Forum Romanum, Roms politiska centrum. Man blir litet ledsen över att de praktfulla byggnaderna som rymmer så mycket viktig historia tillåts vittra sönder så här. Samtidigt är det fantastiskt att de överhuvudtaget finns kvar efter alla år.

+ 30 graders värme och sol från klarblå himmel tog på krafterna. Vi hade velat tillbringa mycket mer tid i Rom, men efter nästan fyra timmar av kultur, historia och värme kände vi att det var dags att avvika och hitta ett café för svalkande drycker.

Vi vuxna njöt av cappuccino. De första av många.

Nästa morgon åkte vi vidare mot Orvieto, där vi skulle bo i ett gammalt kloster högt uppe på ett berg medan åskan dånade så att vi inte hade någon kontakt med omvärlden via telefon eller TV. Utsikten över Orvieto kompenserade för den kusliga stämningen. Ni måste läsa inlägget och se bilderna därifrån, det var väldigt speciellt. I Orvieto gick vi ned i de underjordiska gångar som beboddes av etruskerna för 2500 år sedan. Och så besökte vi monsterparken i den heliga skogen.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s