Oj, oj, vilken dag..! Det blev lång tid i bilen i dag, när vi åkte på den smala och branta (!!) Blue Ridge Parkway.
Vägen hann nästan aldrig bli rak innan nästa kurva, så hastigheten var ungefär 60 km/timmen. Då förstår ni vilken tid det tog!
Vi kunde inte stanna och fota vägen eftersom det var så smalt och inga möjligheter för andra att köra om, annars hade jag kunnat visa hur vackert det var med den slingriga vägen som kantades av enorma rhododendronträd! Inga buskar alltså, utan träd som hängde över vägen.
Ju högre upp vi kom, desto dimmigare blev det. Och det var så läckert! På vissa platser rörde sig dimman så snabbt att man såg hur den vällde in.
Jag älskar livet på landet, men under den här resan har jag lärt mig att det är skillnad på landet och landet… Jag vågade inte ta bilder av det extrema vi såg, men ibland kändes det inte helt avslappnat att resa genom vissa områden.
Vi svängde förbi ett Mickey D’s på vägen, och jag fick bita mig i tungan för att inte stirra av lätt chock..! När vi kom till luckan för att få tjejernas happy meals… Ögonen såg helt döda ut, jag svär! Och jag insåg hur glada vi skall vara i Sverige för den goda tandvården vi har tillgång till… En ung tjej utan tänder förutom två stycken i underkäken, och de var helt bruna och avslagna…
Inget vidare foto, taget genom vindrutan, men så här såg det ut ganska stor del av resan på Blue Ridge Parkway.
Efter flera timmar på småvägarna åkte vi ned på motorvägen och vidare sista sträckan till ett hotell.
Nu är vi i Christiansburg i Virginia, ett par timmars resa från Charlottesville. Vi hade tur och fick det sista rummet. Skönt! Vi var alla ganska trötta efter den långa bilresan. Vi hade tänkt oss två dagar på småvägar, men tar motorvägen till Charlottesville i morgon och utforskar staden i stället.
♥
Hello from abroad 