Vi checkar in på Ellery Beach House, Stockholms Beach Resort

Förra helgen var vi här, på Ellery Beach House som ligger längst ut på Elfviks udde på Lidingö, 18 minuter från Stockholm och ungefär en timme från oss i Gottröra. Det var väldigt enkelt att köra hit, och ju närmare vi kom, desto finare blev omgivningarna med alléer, betande hästar och får. Idylliskt!

Här står jag mitt framför den äldre delen av anläggningen, med reception, bar, spa-avdelning, beach club, restauranger och de små (14 kvm) standardrummen. Till vänster är den nybyggda delen med de luxe-rum (20 kvm). Tycker ni att det ser ut som en resort?

Anläggningen byggdes mellan 1966 och 1969 i handslaget tegel som kursgård för IBM. Den byggdes sedan om år 2003 till en hotell- och konferensanläggning och år 2020 nyöppnades den i ny regi och med ny design. Jag skriver design, för det här är verkligen ett designat hotell. Väldigt snyggt, ni skall strax få se. Men först skall vi se på exteriören. Ser ni tornen i hörnen av den äldre byggnaden? Det är trapphusen mellan våningarna. Jag visar bild på hur de ser ut inifrån litet längre ned i inlägget.

Ellery Beach House är verkligen kontrasternas hotell, både vad gäller design, servicenivå och mat. Och på samma sätt skiftar också kvaliteten. Anläggningen har varit i drift under två år, varav ett under pandemin, så kanske behövs bara litet mer tid för att hitta en stabil nivå, alternativt bättre ledning. Längst ned i inlägget sammanfattar jag mina intryck med betyg för hotellets olika kriterier.

Det här är vad man ser av hotellanläggningen när man parkerar bilen. Förmodligen motsvarar byggnadsstilen den från 1960- 1970-talen, resorten har nämligen som ambition att skapa en miljö som känns som den i amerikanska Palm Springs under dessa årtionden. Ett ganska svårt mål att nå, när resorten är omgiven av tallar och kottar, men låt oss ta en närmare titt.

Det finns fyra uppvärmda pooler på anläggningen, spa-avdelning, eld-relax, bastu och en brygga vid havskanten, padelbana, gym, två restauranger, bar med flipperspel och sammanlagt 122 rum. På baksidan av anläggningen finns även ett utomhusgym, som ni ser på den vänstra bilden. Jag blir som sagt inte klok på temat för hotellanläggningen. Jag tycker att exteriören utvändigt liknar en mix av industrilokal och jaktcamp. Men nu går vi in!

Man möts direkt av den snygga receptionsdisken, som är helt i stil med resortens övriga inredning. Långt ifrån 1990-talets i mitt tyckte sterila och litet fega trend, ”vitt och fräscht”. Här är det jordfärger med inslag av pastell, och naturliga material som ger en ombonad, mysig känsla. Lägg märke till alla fina detaljer i inredningen. Mönster, konstverk, lampor.

Inredningen skulle kunna vara inspirerad av dessa moodboards med design från mitten av 1900-talet. Jag gillar det verkligen. Hemtrevligt, varmt och inbjudande.

Jag hade bokat ett så kallat petite mini ocean-rum med utsikt över Höggarnsfjärden. Upp för en trappa och genom en smal korridor. Det är alltid lika roligt att se hur rummet är. Mitt var väldigt litet, egentligen fick det inte plats mer än en väldigt stor dubbelsäng, men alldeles lagom. Från de egna apparna på mobiltelefonen kan man logga in och streama filmer, det var nytt och positivt för mig. Innan jag skulle sova tittade jag en stund på Badhotellet, streamad från cmore. Och vilket underbart rum för wc/dusch! Dessutom spännande konst på väggarna i hela hotellanläggningen.

Efter incheckning och en snabbtitt på rummen möttes vi i restaurang Palmers för brunch. Jag valde några smårätter: rip & dip, foccacia, hummus, fetaost, pickles, ezme och baba ganoush, och en chèvretoast med honung, avokado, strimlad rödbeta och valnötter. Otroligt snyggt dekorerad toast! Och hummusen var väldigt god.

Vår servitör var en ungdom som arbetade extra under sommaren. Jag frågade. Jag tänker inte klaga på honom, han var den som gav det absolut trevligaste bemötandet på resorten, vilket säger en del om resten av personalen här, när en orutinerad extrapersonal höjer den allmänna nivån. Med tanke på priserna för maten tycker jag att man kan förvänta sig bättre service. Det är inte okej att servitören ställer ned maten på bordet och går iväg, och sedan kommer på sig själv med att han glömde att säga smaklig måltid, och vänder sig om två meter bort och säger det på avstånd över axeln. Nivån på servicen här är sämre än på vilken hamburgerkedja som helst. Vi hade dock väldigt trevligt och mysigt med mycket prat och skratt, och den dåliga attityden hos personalen lyckades inte ändra på det!

För att få tillgång till de uppvärmda poolerna, relaxavdelningen och solsängarna måste man boka in sig på tre timmar i taget i anläggningens Beach Club. Vi insåg på plats att det kostade trehundra kronor extra per person att kunna utnyttja det vi kommit dit för, att sola och bada och ta det lugnt i relaxavdelningen. Väldigt märkligt. Tillgång till relaxavdelningen borde väl ingå i priset för rummet. När vi fått varsin handduk av tjock och mjuk kvalitet visades vi de olika poolerna och relaxrummen. Trevligt!

Det är så varmt och härligt i poolerna att inte ens jag tvekade att gå ned i vattnet. Det är inte särskilt djupt, eftersom tanken inte är att man skall simma, dyka, stoja och stimma, utan ta det lugnt och bara njuta av det varma vattnet, gissar jag. Däremot var det ganska hög ljudnivå ändå, på grund av musiken från högtalarna. Som jag nämnde tidigare spretar temat för anläggningen ganska mycket, så även här. Å ena sidan lugn och ro med varma bad, å andra sidan hög partymusik som inte bidrog till något lugn direkt.

Vi gick ned till havet och tvekade ganska länge på bryggan. Jackie tog till sist mod till sig och doppade sig, sedan Milo (med ett kryssningsfartyg på väg in mot Stockholm i bakgrunden) och tro det eller ej, men även jag gick ned i vattnet och doppade mig. Jag insåg att jag skulle ångra mig om jag inte tog chansen att ta årets första havsbad. När jag nu kollar upp vad temperaturen var, så läser jag att den var 11 grader. ”Doppning eller nedsänkning i sådant vatten är endast möjlig under en kort tid. Att stanna i sådant vatten i mer än två timmar kan leda till medvetslöshet.” Jag stannade i vattnet högst två sekunder, men jag övervann i alla fall mitt motstånd mot det kalla vattnet :)

Hur lång tid kan man egentligen vilja tillbringa i vatten? Ganska länge, visade det sig. När vi till sist lämnade poolerna och havet var fingrarna alldeles skrynkliga som russin.

Vi hade fått en tid för middag klockan 18.30, och det gick inte att ändra tiden till senare. I väntan på varmrätten blev vi serverade ett grillat bröd och en väldigt god hummus att dippa brödet i. Jag åt flankstek med grillade grönsaker som serverades med en otroligt god ramslökssås. Till efterrätt mangosorbet med basilika, macadamianötter och kokos.

Maten var okej, men inte mer. Det saknas genomgående det där extra som gör rätterna till en smakupplevelse. Mer smak behövs och i vissa fall mer finess. Som exempel skulle det ha passat bättre med inte så stabbiga, stora och grova bröd till hummusen. De grillade grönsakerna till min flankstek serverades kalla. Desserten var perfekt i smak, men när man serverar desserten ser man väl till att basilikabladen ligger rättvända, för ett finare intryck. Det kan tyckas vara bagateller, men för en varmrätt för 360 kronor (varmrätten och grönsakerna som en sidorätt) och en dessert för 115 kronor förväntar jag mig betydligt mer.

Vattnet i en karaff på bordet tog slut långt innan varmrätten serverades, men fylldes inte på förrän vi ätit efterrätten, och då skulle vi ju ändå lämna restaurangen. Personalen var, låt oss säga, intressant. De flesta av dem log inte, inte ens när jag log mot dem. Hur kan man ens låta bli att reflexmässigt bemöta ett leende med ett leende?

Efter middagen bytte vi om till badkläder, och den gula, mysiga badrock som låg på rummet tillsammans med badtofflor, och gick ned till relaxavdelningen. Jag trodde att jag skulle stå ut att ta det lugnt i max tio minuter, men tyckte att det kunde vara roligt att testa allt som finns på resorten. Efter fem minuter var jag så avslappnad att jag bara låg och vickade litet på tårna i takt till lugn musik och knastret från veden som brann. Eld-relaxrummet är som en liten härlig oas.

Vid varje säng finns en knapp som man kan trycka på för att tillkalla en servitör. Litet motvilligt, och med känslan av att vara någon slags grevinna från Downton Abbey, tryckte jag på knappen och beställde in fruktfat, litet snacks och drycker sent på kvällen och bara njöt av stillheten. Mycket mysigt!

När jag kom tillbaka till mitt rum fick jag se blodspår på heltäckningsmattan. Hade blodet funnits där tidigare, eller hade någon varit i mitt rum efter att jag checkade in? Jag insåg att jag inte skulle få en blund i ögonen den natten i det rummet, och packade ihop mina saker och gick ned till receptionen för att be om ett annat rum. Ett rum utan blodspår.

Under tiden jag väntade på att mannen i receptionen skulle ordna ett nytt rum passade jag på att ta några bilder av restaurang Palmers och av de lounger som finns här. Till sist fick jag ett rum i annexet. Eftersom alla de små rummen var bokade fick jag ett de luxe-rum, likadant som det Jackie och Milo hade. Jag fotade några av skyltarna också, med BPs skyltsöndag i tankarna :)

Vid frukosten blev jag visad till ett bord av en man som var både serviceinriktad och rutinerad. Han kanske var hotellmanager. Vilken skillnad det gör, när man känner att man är välkommen och blir väl bemött. Han visade mig var frukostbuffén fanns och frågade senare om allt var till belåtenhet.

Precis som med övriga måltider finns tyvärr en del att önska. Jag hittade till exempel inga äggkoppar, det saknades salt på både borden och vid frukostbuffén, äggröran serverades i små fat som ställdes fram utan lock, och därför blev kall, de löskokta och hårdkokta äggen var exakt lika fasta i konsistensen, och kalla. Jag åt frukost vid första sittningen och då var allt påfyllt. Vid sista sittningen var det tomt på många fat och Jackie och Milo fick beskedet att det var slut. Slut?! När det som ligger på faten tar slut fyller man väl på, även till de som äter frukost halv tio? Riktigt dåligt.

Tips och mitt betyg

★ Om du kör bil hit, knappar du bara in adressen som är Elfviks Udde, Lidingö. Väldigt snabb och enkel väg.
★ Välj gärna något av anläggningens paketerbjudanden, och se då till att tillgång till -relaxavdelningen ingår.
★ Omdömena på Tripadvisor är väldigt varierande. 58 % ger betyget ”utmärkt” eller ”mycket bra”. 19 % ger betyget ”medel”, 22 % ger betyget ”dåligt” eller ”hemskt”.

★ Mitt betyg: Mycket bra
Personalens attityd: Hemsk
Maten: Medel
Städningen: Hemsk i rummet med blodspår, utmärkt i de luxe-rummet
Petite mini ocean-rummet: Mycket bra på grund av vackert rum för wc/dusch, snygg design, enormt stor och härlig säng och fin utsikt över fjärden
De luxe-rummet: Mycket bra. Med havsutsikt hade betyget blivit utmärkt, men nu var utsikten över padelbanorna
Pooler och relaxrum: Mycket bra. Väldigt varmt och skönt vatten, som inte doftade desinfektionsmedel. Ett par av poolerna kunde ha varit litet större och litet djupare. Eld-relaxrummet var utmärkt.
Interiörens design: Utmärkt.

★ Sammantaget: I vissa avseenden en hemsk, i andra en utmärkt upplevelse. Jag har nog aldrig tidigare upplevt en hotellvistelse som är så varierande i kvalitet. Sammantaget blir betyget högt tack vare de luxe-rummet med den stora, härliga sängen, möjligheterna att streama film, det vackra duschrummet, den snygga designen i färger, former och material, som kunde ha varit kopierad från Mad Men-serien, de varma poolerna, eld-relaxrummet och närheten till havet. Ändå tror jag inte att jag kommer att komma tillbaka, på grund av personalens dåliga attityd. Det måste vara något som inte stämmer i gruppdynamiken bland de som arbetar på hotellanläggningen.