Frankrike

Två idylliska små byar i norra Frankrike

I Normandie bodde vi nära en fin liten hamnstad, eller snarare ett litet samhälle; Port-en-Bessin. Hur snyggt är det inte med vinschar, nät, taljor och annan utrustning som finns på fiskebåtar. Gärna rostigt. Det gillar väl inte båtägarna, men det blir snyggt på bild.

Jag blir glad bara jag hör eller ser franska ord, och litet extra mycket gillar jag ord som boulanger och pâtissier. Jag tror att jag har någon romantisk tanke om att gå ned till ett bageri tidigt på morgonen och köpa nybakat bröd som fortfarande är alldeles ugnsvarmt.

Vi åt lunch i den lilla fiskebyn. Litet annorlunda kombination: omelett med pommes frites, men i Frankrike blir allt gott.

Japp, så kan man lösa problemet med för smala gränder där man ändå vill få plats med både breda trottoarer, bilväg och parkeringsrutor… Kreativt tänkande på franskt vis.

Överallt i norra Frankrike ser man minnesmärken över dem som kämpade för Frankrikes frihet under andra världskriget. Det blir väldigt känslosamt när man läser inskriptionerna, och man påminns om att man alltid, alltid måste värna om frihet, jämlikhet och broderskap. Med galningar i maktposition kan vad som helst hända.

Frankrike är till största delen katolskt, vilket vi såg i många av de franska byarna. Katoliker tillber inte Jungfru Maria/Madonnan på samma sätt som de tillber Gud, men visar henne sin vördnad. Det är inte alls ovanligt att man ser Madonnastatyer vid kyrkor. Jag är osäker, men tror att den avbildade kvinnan vid kyrkan är en sådan.

Reser man runt i Frankrike under högsommaren är det stor chans att man passerar enorma fält med solrosor. Då måste man ju stanna bilen och ta några bilder. Ser ni så höga de är! Jag undrar hur de skördas, några sådana maskiner har vi aldrig sett när vi varit i Frankrike.

Innan vi hittade rätt, åkte vi fel.

Sedan hamnade vi här, i La Roche-Guyon. Värdinnan på pensionatet där vi bodde en natt, tipsade om den här pittoreska lilla byn med bara femhundra invånare. Den anses vara en av de allra finaste i Frankrike. Vi tog oss dit på slingriga bergsvägar med väldigt vacker utsikt.

Här har vi gått in i Château de la Roche-Guyon. Ingen fransk by utan ett eget slott.

Vackra golv och vackra fönster…

… och tak. Man måste komma ihåg att titta uppåt, inte minst när man besöker franska slott, taken är ofta rena konstverken.

Sämre viloplats kan man ha.

I slottets underjordiska gångar kunde man se den här utställningen. Jag tyckte bilden blev ganska läcker, det fattas bara en galen forskare i vit rock.

Betydligt finare än att ha rullad taggtråd som skydd mot inkräktare.

Byn och slottet fick dock ovälkomna inkräktare under andra världskriget. Under en period hade den tyske generalfältmarskalken Erwin Rommel sitt högkvarter här. Man blir ju nyfiken och vill veta mer när man besöker sådana här platser, och när jag googlade på Rommel påmindes jag om att han var en av dem som kände till och stod bakom planerna på att avsätta Hitler. Tyvärr lyckades inte kuppförsöket, och Rommel blev själv fängslad. Eftersom Rommels prestige var så hög, i nivå med Hitlers, vågade man inte arkebusera honom med risk att få folket emot sig. Rommel fick istället välja mellan att själv ta sitt liv genom att svälja en giftampull eller se sin fru och barn skickas till koncentrationsläger och själv dömas till döden för högförräderi. Han valde att ta sitt liv.

Man kan fundera på både stort och smått när man står på en sådan här slottsgård. Till exempel undrar jag hur de håller innergården så fri från ogräs..?

Innan vi reste vidare åt vi en god lunch på ett mysigt litet café vid byns huvudgata.

När man kommer en bit från de stora städerna är åtminstone de litet äldre ganska ovilliga att prata engelska, men även på rejält ringrostig franska kan man göra sig förstådd och vi har bara blivit bemötta med vänlighet. Jag har fortfarande inte förstått varifrån ryktet kommer att fransmän skulle vara bitchiga mot turister, vi har aldrig upplevt det. I Italien däremot, och ändå hör man aldrig något negativt om hur man som turist blir bemött av italienare, vad kan det bero på?

Så här reste vi runt i Frankrike den här gången. Samhället vid hamnen, Port-en-Bessin, ser ni längst upp åt nordväst på kartan. Den lilla byn La Roche-Guyon ligger ungefär en kvart öster om Giverny.

I nästa inlägg skall ni få se bilder från Normandies huvudstad Rouen, där man fortfarande kan se hål i väggarna på justitiepalatset, från beskjutning under andra världskriget. Och självklart hamnade vi på en golfbana, ja faktiskt två stycken. Även där fanns minnen från andra världskriget, ni skall få se. Och så skall ni få se en väldigt snygg tappkran för öl.

Välkommen att titta in igen och följa med oss på vår resa genom text och bilder!

8 kommentarer

  1. Tack för den trevliga trippen du bjöd på här. Det är alltid lika intressant att ta del av andra länders liv och leverne. Jag har alltid älskat att resa och få en inblick i andras historia och kulturer. Få uppleva deras natur och allt annat ett land har att bjuda på. Och att gå ner runt husknuten och köpa sig ett varmt
    frukostbröd går inte av för hacker. Tänk du, om vi ändå hade det så här i vårt land.
    Ha det gott ! KRAM

    Gillad av 1 person

    1. Visst är det spännande att få en liten inblick i hur andra lever. Jag brukar besöka livsmedelsbutiker just för att sådana butiker säger så mycket om folket som bor i området. Det kan skilja otroligt mycket mellan länder, och även inom länder. Jag kom in i en liten livsmedelsbutik bara tre mil från oss, och blev helt paff – jag har aldrig sett så många varianter av salt sill någonstans tidigare!
      Ha en jättefin dag, kram!!

      Gilla

  2. Om du inte hälsar Bonjour när du kliver in i en butik/café/restaurang – DÅ blir fransmännen bitchiga. Annars är de ju hur trevliga som helst. Gissar att det i viss utsträckning även gäller i andra länder, men jag märker hur olika turisterna som kommer in i butiken i Gamla stan beter sig när jag hälsar på dem. Vissa nationaliteter vill inte ha ögonkontakt och ser ut som om de blir skrämda när man hälsar på dem.
    När vi bott i Frankrike är det alltid maken som gått på morgonpromenad för att köpa bröd, han går alltid upp tidigare än vi andra. Mysigt :-)
    Tack för en härlig dos Normandie, tror bestämt att vi ska hyra ett hus där nästa sommar …

    Gillad av 1 person

    1. Det kanske är så det är, men jag tycker att de har rätt att bli bitchiga om man inte hälsar när man kommer in i deras butik/på deras café/restaurang. DET är brist på respekt tycker jag. Vi har alltid sagt till tjejerna också att hälsa när vi kommer och när vi går, på landet språk, redan från det att de var små. Vanligt folkvett enligt mig. Skall ni till Normandie på allvar? Jag vill alltid tillbaka till Frankrike!

      Gillad av 1 person

      1. Kanske inte Normandie, men nog vill jag gärna till Frankrike igen nästa sommar … Funderar på att hyra ett riktigt stort ställe där hela familjen kan bo :-)

        Gilla

  3. Vilken härlig bildkavalkad! Tusen tack för den!
    Boulangerier och pâtisserier – här blir jag nostalgisk. När jag bodde i Paris var det bara gå 20 meter och köpa croissants till frukost, varje morgon.
    Tror att det är engelsmännen som skapat ryktet att fransmän är snorkiga, vilket kan bero på länderna historiska bakgrund. Har aldrig heller upplevt att de är bitchiga. Däremot vägrar de gärna prata engelska. Men bara man försöker prata franska så tinar många upp och försöker prata engelska, åtminstone den yngre.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: