Italien

Bilresan, byarna och landskapet i Umbrien

Det är otroligt vad mycket man hinner se och uppleva när man reser runt i ett land. Dessutom kan det vara en fördel att byta boende under resan. Vissa platser motsvarar inte förväntningarna, medan andra klart överträffar dem. Har man bokat några olika boenden kompenserar de för de mindre bra.

För att inte tala om hur mycket landskapet skiljer sig mellan olika platser i ett land. Så här böljande med kullar, sädesfält och vallmo var det i Lazio när vi åkte ut från Rom.

Nordösterut i Umbrien blev det helt annorlunda. Höga berg med vägar som slingrade sig runt bergskanterna. Dramatiskt så det förslog.

Vi passerade genom många tunnlar. Den längsta var 1,5 mil. Tjejerna gillade det, medan jag pustade ut så snart vi åkte ut ur dem. Glöm inte att ta av solglasögonen när ni åker in i en vägtunnel… det blir ganska mörkt med dem på…

Ett tips – Låt barnen ha en egen kamera på resan. De ser ofta helt andra saker än vi vuxna. Jag märkte att jag valde motiv som var vackra, medan tjejerna fotade det de såg, både fult och fint. I efterhand, när man sitter och tittar på fotona får man en mer rättvisande minnesbild av resan eftersom fotona kompletterar varandra.

Stanna ibland och låt barnen ta bilder. Bilden ovanför är vad tjejerna såg genom bakrutan i bilen när vi åkte på motorvägen. Vi som satt i fram såg det som jag fotat när vi var på väg in i tunneln. Litet skillnad, eller hur. Vi har alltid haft barnstolar med oss, så förutom i säkerhetssyfte har tjejerna kommit upp en bit, men det räcker inte. Reseupplevelsen blir inte alls densamma om man hela tiden ser vägräcken istället för de vackra landskapen nedanför.

Den här bilden har Jackie tagit.

Och jag fotade Jackie ♥

Vi passerade många små byar som såg ut ungefär så här. På medeltiden byggde man tydligen husen nära bergskanterna. Och man byggde tätt.

Så här kunde det också se ut, som i närheten av Assisi. Dalar med gårdar, omgivna av bergskammar. Jag skulle utan tvekan föredra det framför att bo på en bergskant.

En vanlig syn under vår resa, fotat genom vindrutan. Ett samhälle längs vägen, med husen tätt, tätt.

Jag insåg ganska snabbt att jag hade en väldigt romantiserad bild av Italien, med höga förväntningar på hur det skulle se ut och hur folket skulle vara. För att knyta an till det jag skrev tidigare, så förstår ni kanske att det inte är jag som tagit den här bilden, utan Jackie. Hon ville tydligen föreviga Italien så som vi faktiskt upplevde det, och inte bara det som var vackert.

När man ser på romantiska filmer från Italien är det bara charmigt med hantverkare som inte dyker upp i tid, det ordnar sig ju ändå till slut. Och att se tvätt hänga på linor mellan husen ger bara en pittoresk känsla som bidrar till en positiv känsla i filmer. I verkligheten, utan ljuv musik i bakgrunden, ger det inte alltid samma känsla.

I nästa inlägg om vår roadtrip genom Umbrien skall jag visa bilder på hur vi bodde i regionen Marche på östkusten. Där tillbringade vi några härliga dagar med sol, bad och mysiga strand- och stadsvandringar.

Sedan får ni inte missa kommande inlägg, där jag visar bilder från Cascata delle marmore, ett stort vattenfall som vi besökte på vår väg mot nästa boende. Och missa inte heller bilderna från vårt avslutande, och överlägset bästa och mysigaste, boende under resan!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s