Vackra Pointe du Hoc med ett skrämmande förflutet

I mitt förra inlägg berättade jag om D-dagen den 6 juni 1944, den dag de allierade invaderade Normandie för att återta det ockuperade Frankrike och Västeuropa. Det var uppför de här klipporna vid Omaha Beach som en jägarbataljon från de allierade tog sig uppför repstegar för att stoppa tyskarna.

Tre kompanier sattes iland vid foten av klipporna, och med hjälp av klätterkrokar, rep och stegar skulle de ta sig upp på platån och där gå i strid med tyskarna som ockuperade både klippan och en stor del av Frankrike.

På natten den 6 juni 1944 släpptes flera tusen ton bomber över Pointe du Hoc, som tyskarna hade ockuperat och där de hade perfekt uppsikt över havet och strandområdena. Men för att vara säkra på att kanonerna verkligen slagits ut inför den stora landstigningen, som skulle ske på morgonen på stränderna nedanför, behövde man en marktrupp.

Sex stycken erövrade franska fältkanoner (155 mm) ingick i tyskarnas kustförsvar på klippan, och från dem kunde granateld avlossas mot såväl Omaha Beach som de amerikanska truppernas andra landstigningsområde Utah Beach. Därför måste de oskadliggöras för att övriga trupper skulle kunna landstiga.

Trots beskjutning av tyskt infanteri lyckades många av kommandosoldaterna att ta sig upp. Men det var inte förrän två dagar senare man fick undsättning och motståndet upphörde. Av de 225 specialtränade kommandosoldaterna klarade sig bara 90.

Det visade sig att de sex kanonerna hade flyttats längre inåt land och gömts i en trädgård dagen innan, men där lyckades man oskadliggöra dem. På bilderna är det så kallade lavetter (om jag förstått det rätt, det är inte helt lätt med alla militära termer), där fältkanoner stått med möjlighet att snurra åt alla håll.

Hela platån var full av kratrar från bomber. För barnen var det spännande att gå ned i dem, själv var jag ganska tagen av platsen och det som hänt här. Jag är glad att platsen är bevarad och öppen för besökare. Kanske kan det ge tankeställare till både nuvarande och kommande generationer.

Det är verkligen en otroligt vacker plats.

Många av de ursprungliga bunkrarna finns fortfarande kvar, och vi gick ned i ett par av dem.

Så här såg det ut på väggen på väg ned i en av bunkrarna. Hål från kulor och granatsplitter.

I mina inlägg från besöken på de franska slotten har jag upprepat att man måste höja blicken och se taken. I slotten var taken så otroligt vackra. I bunkrarna var taken intressanta på ett helt annat sätt… Man kastade kanske ned brandgranater eftersom taken är helt svarta och förkolnade.

Inifrån bunkrarna hade man bra uppsikt över eventuella flyganfall.

Taggtråd finns kvar på vissa ställen på Pointe du Hoc.

Tänk att något så våldsamt och blodigt utspelade sig här, i den här otroligt vackra miljön. Det är nästan svårt att föreställa sig.

Men det räcker med att se ett sådant här kulsprutevärn så förstår man väldigt mycket bättre.

Några snabba tips inför besök på Pointe du Hoc

★  Minnen från kriget finns överallt i Normandie. Egentligen går det bra att följa vilken som helst av alla vägskyltar som vägleder till platser, museum och monument
★  Vi hade valt ut några platser som vi ville se. Dels Airborne Museum, dels Omaha Beach och den Amerikanska Krigskyrkogården (se mitt inlägg här), dels Pointe du Hoc
★  Från Omaha Beach till Pointe du Hoc är det 20 minuters bilresa
★  Vi hann se alla tre platserna, utan att behöva jäkta det minsta, under en och samma dag
★  Till Pointe du Hoc är det gratis inträde

Med det här inlägget är det slut på inlägg med krigshistoria. I nästa inlägg skall ni istället få se bilder från den exklusiva badorten Deauville med de berömda badhytterna, stranden med färgglada parasoller och litet till :)

Välkommen att titta in igen och följa med oss på vår resa genom text och bilder!

♥