Frankrike

Vi besöker Versailles – världens största kungliga slott

Slottet Versailles är enormt stort. Men så byggdes det också för att imponera och demonstrera Ludvig XIVs enväldiga makt. Slottet med sin vackra inredning, sin barockträdgård med kanal, fontäner och marmorstatyer och vimlet av perukklädda adelsdamer och adelsherrar klädda i dyrbara kreationer av siden och strutsfjädrar blev en förebild för alla andra europeiska hov. Till exempel byggdes ”Nordens Versailles”, det vill säga Drottningholm, i slutet av 1600-talet, med inspiration av slottet Versailles i Frankrike.

Från Paris till Versailles tar det bara 50 minuter med bil, så ett besök i Versailles kändes självklart med tanke på vilken betydelse livet på slottet Versailles haft historiskt på både politik, ekonomi och kultur. Biljetterna kostade 27 euro/styck för oss vuxna och barnen gick in gratis.

Lånad bild från webben, tyvärr är upphovspersonen okänd

Jag hade läst på innan, och visste att det rekommenderades att komma närmare en timme innan visningarna av slottet började. Särskilt på tisdagar, som var just den dagen vi hade möjlighet att besöka Versailles, kommer det extra många besökare till Versailles.

Vi blev försenade vid frukosten och kom fram strax efter att portarna öppnats, och se bara hur det såg ut då… Kön ringlade sig runt på innergården upp och ned i flera serpentiner och vi fick vänta i närmare två timmar för att komma in. Jag fick nästan nog redan där och då, men bet ihop och väntade tålmodigt som alla andra i 30 graders värme.

Vi hade i alla fall varit förutseende och betalat och skrivit ut biljetter hemifrån, så vi sparade en timme på att inte stå i en separat kö just för biljettköp, och kunde ställa oss i kön till entrén direkt. Många hade paraplyer som skydd mot solen, något att ta efter de rutinerade resenärerna!

Jämfört med till exempel USA är Frankrike urdåliga på organisering vid turistattraktioner. Istället för att släppa in besökarna i flera kassor så att väntetiden minskar och insläppet sker i ett smidigt flöde, är det en enda entré öppen, trots att slottet och parken har sju miljoner besökare varje år. Det blir många besökare per dag som skall passera entrén och sedan genom säkerhetskontrollen, en i taget. Galet.

Ser ni de fina detaljerna i grindarna? Den franska liljan och de hjärtformade mönstren, som även återkommer i de formklippta låga häckarna i parken.

Det vackra golvet på innergården och alla guld- och marmordetaljer.

Vi skippade att trängas i slottet och tog sikte på parken direkt. Och vilken park sedan! Jag kan inte ens komma i närheten av att göra den rättvisa med mina bilder, så stor och så fantastiskt vacker är den. Vi besökte parken i slutet av juli, men jag vill komma tillbaka någon gång i mars-april, när turisttrycket antagligen inte är lika högt.

Så här såg Orangeriet med tillhörande parterr ut på baksidan av slottet. Ser ni alla krukor med träd?

Parterr, av franskans parterre, betyder bland annat trädgårdsanläggning och är en låg och formbunden plantering med gångar och fontäner, som var en del av barockens trädgårdskonst.

Här ser man ned till kanalen som sträcker sig både mellan nord och syd och öst och väst, som ett kors. Vid kanalens början kan man hyra roddbåtar och det finns också ett par restauranger.

Eftersom de flesta började besöket med att se slottet, var vi bland de första till kön för att hyra en golfbil. Tänk bara på att du inte kan gå tillbaka in i slottet igen när du gått ut i parken. För att komma tillbaka in i slottet måste du köa i två timmar igen, på franskt vis…

Tack och lov för golfbilen! Det hade varit helt omöjligt att se särskilt mycket av parken om vi hade gått till fots. Vi hyrde golfbilen en timme och hann ändå inte se allt i parken. Det säger en del om hur enormt stor den är. 800 hektar närmare bestämt, och dessutom är det fontäner, statyer, gångar och labyrinter att utforska, och sådant tar tid. Därför hann vi inte in i Grand Trianon och Petit Trianon. Det står på min bucketlist för framtiden.

En sak som var bra med golfbilen var att den hade en audioguide på bland annat engelska, som berättade om olika platser i parken. En annan, inte alls obetydlig sak, var att den hade ett skyddande tak mot solen :) Vi hade det riktigt skönt i golfbilen, till skillnad (gissar jag) från dem som valde att promenera runt i 30 graders värme. Golfbilen kostade ungefär 24 euro att hyra.

Vi hade förväntat oss att fontänerna skulle vara igång allihop, eftersom vi läst att man skulle få uppleva en musikshow då fontänerna sprutade vatten i olika vinklar och mönster i takt med klassisk musik. Det visade sig vara bara den här det gällde, i alla fall den här dagen, men vackert var det för både ögon och öron.

Den berömda fontänen med grekiske guden Apollo. Det var svårt att få till en bra bild eftersom solen sken så starkt, ni får helt enkelt lita på mig när jag berättar att den var pampig.

På väg tillbaka uppför de ganska branta grusvägarna mot slottet. Ganska matta av värmen och sugna på något att äta.

Under tiden vi väntade på att få beställa i en kiosk på baksidan av slottet, dök de här tre kamouflageklädda militärerna upp med automatgevär i händerna. Det var noggranna säkerhetskontroller på de flesta platser vi besökte, vilket kändes tryggt.

Jag beställde en kycklingsallad och en flaska vatten. Till salladen fick man förstås inte någon kladdig dressing, utan en söt liten flaska med en vinägrett av olivolja och balsamvinäger. Man måste bara beundra fransmännen för deras finess när det gäller mat. Till och med när man köper snabbmat är den stilfullt paketerad!

Isabella, som väl är finsmakaren i vår familj, valde en förpackning med tre macarons och en (matchande) flaska mineralvatten. Det slutade förstås med att hon fick äta av min sallad och jag fick smaka av hennes macarons – båda nöjda och glada :)

Foton från filmen Marie-Antoinette av Sofia Coppola

Vi hade en oförglömlig dag i den fantastiska miljön. Och ännu mer inser jag det när jag nu i lugn och ro, och i lagom temperatur, ser bilderna och kan återuppleva det vi var med om. Helst skulle jag vilja ha möjlighet att gå omkring i lugn och ro ensam på Versailles, för att verkligen ta in allting. En omöjlighet förstås. Inte inte ens de kungar och drottningar som bodde här fick möjlighet att vara ensamma.

Tvärtom hade Ludvig XIV infört strikta regler för hovfolket för att de skulle hållas kuvade och sysselsatta, och inte få möjlighet att smida ränker mot staten och dra in Frankrike i ett inbördeskrig så som adeln hade gjort när han var barn. Kungligheterna fick inte klä på sig själva och inte ta för sig själva av maten. Till allt krävdes uppassare. När Ludvig XIV gick och lade sig och när han steg upp fanns flera hundra personer ur hovet på plats i rummet. På slottet bodde under Ludvig XVI och Marie-Antoinettes tid 1000 personer från adel och kungligheter och 4000 uppassare. Jag hade nog blivit galen av att aldrig få vara ensam.

Några snabbfakta inför ett besök på slottet Versailles

★  Från Paris till Versailles tar det bara 50 minuter med bil. Det går också att ta sig till Versailles med tåg och buss
★ Tänk på att Versailles är stängt på måndagar och att det är extra många besökare på tisdagar
★  Kom i tid om du inte vill ägna ett par timmar åt att stå i kö
★  Betala och skriv ut biljetterna innan du reser, så slipper du stå i kö en timme extra
★  Biljetterna kostade 27 euro/styck för oss vuxna och barnen gick in gratis
★  Golfbil finns att hyra och kostar ungefär 24 euro för en timme


I nästa inlägg berättar jag antingen om våra olika boenden under resan,
där ett par fick mig att känna mig som om jag hamnat i någon av filmerna om Sune – många barnfamiljer och hög ljudvolym, klart kaotiskt enligt mig, men de flesta var tack och lov rena drömmen, eller om vårt besök på det fantastiska slottet Chambord.

Välkommen att titta in igen och följa med oss på vår resa genom text och bilder!

8 kommentarer

    1. Golfbilen var nog vår räddning den här dagen :) Det var enormt varmt och stillastående luft, så jag tror inte att vi hade orkat se så mycket om det inte varit för golfbilen. Det var väldigt vackert i parken, så om vi någon gång (mot förmodan, antagligen) kommer hit igen skall jag ta mig mer tid att fota även med macroobjektivet, för det fanns så många fina detaljer som jag hade velat fota. Det var så mycket att ta in att jag inte fotade så mycket som jag hade velat.

      Gillad av 1 person

  1. Waow! Dit skulle jag gärna åka vid tillfälle! Men det verkar klokt att förbereda sig … bra tips! Sedan tänker jag på de stackars kungligheterna förr som var tvungna att ha uppassare jämt. Vad jobbigt att aldrig kunna vara ensam …!

    Gillad av 1 person

    1. Ja, det måste ha varit hemskt att aldrig få vara ensam! Jag läste att det kunde ta en halv dag bara att klä på Marie Antoinette, eftersom påklädningen måste ske av uppassare ur adeln i strikt rangordning och att klä på sig själv vore att bryta mot de regler som gällde. Inte så konstigt att hon lät bygga ett eget litet hus i parken, där hon kunde få vara ifred.

      Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.